Vett och etikett på sittning

Många gånger kan man höra folk säga att man får börja äta om de åtta närmast vid bordet har fått mat och att A-sektionen har en regel om att man inte får gå på toaletten innan kaffet har serverats. Ska vi ta och lära oss vad som gäller en gång för alla?

Innan

När man blivit bjuden till bords, efter eventuellt mingel, ställer man sig bakom sin stol och väntar på att toastmastern sätter sig eller på ngt sätt signalerar att det är dags att sätta sig. Det första du ska göra sen är att lägga servetten i knät. Där ska den ligga tills att sittningen är över, förutom när du använder den. Servetten är bara till för att torka sig runt munnen. Servetten är ingen näsduk. Servetten är ingen trasa.

Under

På Chalmers är det sången Livet som berättar när det är godkänt att börja äta. Innan Livet får man bara dricka av vattnet och ta för sig av eventuellt framdukat bröd. Om förrätten inte är serverad när Livet sjungs brukar folk komma med sina hittepåsiffror. Många tror att om de åtta närmsta har fått mat så är det okej att börja äta. Folk brukar inte ha ngra som helst problem med att räkna högt och peka och sen kasta i sig maten som om det vore första gången de ser mat. Detta är alltså fel. Vid formella middagar börjar man äta när alla har fått eller när toastmastern börjar äta/säger att man får börja. Vid mindre formella tillställningar där maten går snabbt att servera väntar man också på att alla har fått, men om serveringen tar lång tid börjar man när alla vid sitt bord har fått eller när toastmastern börjar/säger att man får börja. Dessa regler gäller alla rätter. Serveringen under sittningar på Chalmers brukar gå snabbt och därför väntar man alltså på att alla har fått. Servering som tar längre tid brukar vara när serveringspersonal går omkring med uppläggningsfat.

Vid middagen lämnar man inte bordet. Detta är ingenting som A-sektionen har hittat på, utan ngt som alla med lite hyfs och fason applicerar på alla sorters middagar, från BK till Nobelmiddagen. Inga toalettbesök, inga rökpauser, inga andra pauser. Om man ska ta emot ett pris eller av ngn anledning blir uppkallad av toastmastern är det självklart okej att lämna bordet. Då lägger man servetten på stolen, som man sedan skjuter in under bordet. Skjuter in under bordet! När man lägger ifrån sig besticken lägger man dessa på tallriken, och lutar dem alltså inte mellan bordet och tallrikens bräm.

Vidare äter man självklart upp all mat. Till mat räknas självklart inte musselskal och dylikt, men allt annat ska ätas upp. Ja, även de där krasseskotten som din förrätt är garnerad med. Krasseskott kommer inte döda dig, däremot kommer Magdalena Ribbings giljotin göra det när du inte uppför dig. Om du dock är allergisk mot de där räkorna så gör du bäst i att lämna dem och då lämnar du dem i en fin hög på tallriken. Du sprider inte ut dem överallt på tallriksbrämet, du lägger dem inte på bordet, du lägger dem inte i ett glas, du lägger dem inte på servetten. Ni anar inte vad man kan få se på sittningar.

På vissa sittningar dricks det ur en himla massa olika glas. Dessa glas ska ställas tillbaka där de stod efter att de har blivit druckna ur. Det ska alltså inte vara ett virrvarr av glas överallt en bit in på sittningen. Vidare håller man vinglas med stjälk i just stjälken. De som arrar vet precis vilken temperatur Rincon:en ska serveras vid och följer självklart detta. Dina flottiga fingrar ska inte värma vinet genom att hålla i kupan.

När man vid vissa tillfällen ställer sig upp vid bordet så ställer man sig bakom sin stol som man skjutit in under bordet. Tadaa! Ingen trängsel, inga krockande stolsryggar. Det är inte svårt. Man skålar aldrig heller genom att slå glasen mot varandra. Detta är något som pöbeln gör.

Efter

Vid sittningens slut lägger du din servett lite snyggt på bordet, till höger om tallriken. Mhm, precis, lite snyggt. Inte som en boll, inte på tallriken. När du lämnar bordet har du självklart skjutit in stolen.

Vid sittningar utan toastmaster, till exempel många middagar utanför Chalmers, är det värden eller värdinnan som bestämmer och som du ska följa.

Detta var grunderna. Det bör kunna ta dig genom stora delar av livet.